Det här måste ju bara vara världens bästa sätt att blogga på! Varm om fötterna = mjuk i kroppen.
Nu har finbesöket tyvärr åkt sin väg och vetskapen om att morgondagen blir extremt lång gör att det där lilla söndagskrypet i mitten av kroppen krafsar lite. Dock ersätts den känslan ganska kvickt med en helt annan, lite mer åt det skämsiga hållet, vid tanken på bussresan hem härom kvällen...
Nåja... okej då...
Jag var på väg hem på bussen i vanlig ordning en sen kväll och hade skumpat där i nära nog en timme, när jag började närma mig hemmet. Jag hade tidigare under resan uppmärksammat att grannen i huset bredvid, en något excentrisk man i 50-års åldern som knappt vågat säga hej till mig, också var på väg hem med samma buss.
Plötsligt fick jag, vad jag vid det tillfället tyckte var, ett ypperligt infall. Jag skulle leka chicken race med grannen. (Nä, jag vet, han visste inte om att han deltog...äsch, detaljer.)
I alla fall stannar bussen på hållplatsen innan och jag börjar ladda upp och känna hur adrenalinet pumpar igång.
Bussen gasar upp igen och det enda som fyller mitt huvud i denna stund är; Jag ska INTE trycka först, jag ska INTE trycka först, jag ska INTE trycka först! Jag är en vinnare! Hyperventileringen och ögonvidgningen blev fullkomlig i samma ögonblick som jag inser att vi kommer att köra förbi vår hållplats om jag inte trycker i detta nu! Jag slänger mig attack-artat på knappen och trycker som en galning. Gissa vad? Just den knappen fungerar förstås inte. Vi susar förbi det som skulle blivit min segerplats (där de beundrande skulle rest min staty) och jag rusar fram i gången och ropar med en ovanligt gäll röst till chauffören; Stopp, stopp! Jag skulle av där! Varpå hon sneglar på mig, överväger, och sen gör en kraftig inbromsning.
-Härifrån kan du ju inte gå! Det är landsväg utan gatlampor.
Men jag var ju så illa tvungen.
När jag såg den sista skymten av bussens baklyktor och plötsligt stod i totalt sammets-mörker dök frågan upp som en gnagande bäver...
Varför tryckte inte grannen? Varför hoppade inte han av? Hade han möjligen nåt ärende vid världens ände (där man hamnar om man fortsätter efter min hållplats)? Eller är han bara den ultimata chicken race-gurun genom alla tider?! Den OERHÖRT coole killen som sysslar med sånt hela dagarna? Hittar nya tillfällen att skrämma livet ur chicken-rookies som jag själv och som nu sitter och småskrattar åt mig medan han antecknar i sin lilla bok?
Alltså, bra idéer ska man inte alltid lita på. Det kan visa sig att de tvingar dig att gå på en kolsvart landsväg, en kall novemberkväll och skämmas över din dumhet, och svära lite smått för dig själv.
Be careful out there and don´t trust your instincts!
