Känslan av ett längt...

Alltså HALLAO vad kallt det är! Jag fryser ända in i menbergen! Eller bärgmenen... eller...äsch, ni fattar!

Mina fötter är liksom kalla inifrån, och inga luddiga sockar eller bulliga dunskor hjälper.

Jag längtar därför extra mycket till bilden ovanför, det var en varm dag på stranden på Gotland förra sommaren...härligt!

Dagen har annars flutit som de flesta dagar; jag har gett en kusin en kram, ätit supergod sushi och stått klämd på tunnelbanan mellan en plastvägg och en tant som var fullständigt lila. Jag skojar inte, hon hade lila strumpbyxor, lila kjol, lila jacka med stor, lila päls mojäng, lila glasögon och en...wait for it... slickepinne...jodå, men den var gul och grön, vet inte riktigt hur hon tänkte där...

Det är svårt att säga exakt ålder men eftersom jag redan refererat till henne som tant så är det nog bäst att jag inte ger mig på någon gissning, allt för att hålla föräldrar och solmogna släktingar nöjda och glada :)

Nu tänker jag göra som jag gjorde när jag var en busig liten student, hasa ner mig i soffan och somna en stund istället för att gå och lägga mig i sängen. Jag vet precis hur trött jag kommer att vara när jag väl måste gå ner men det lockar inte överdrivet mycket att studsa upp och bädda om sängen innan jag kan lägga mig, vilket jag måste göra eftersom jag i ett hurtigt ögonblick rev av det gamla och slängde i tvätten...

Nåja, små, små problem. Nu ska det hasas!

Gnatt folket!