Känslan av en favorit...

Det är inte bara katten som vet hur man myser till det, jag har minsann ett och annat knep jag också.

Något jag alltid gillat är att resa och framförallt på kvällen, jag kurar ihop mig till en liten boll och får pirr i hela kroppen. När jag var liten var favoriten att åka bil hem från farmor, då visste jag att jag hade 1,5 timmes kurande småslummer och ännu oftare storslummer. Bäst var det om det var lite svalt i bilen, nästan kallt, då kunde man dra jackan om sig som ett täcke. Jag såg gatlamporna dö ut och sen blev det helt mörkt, inte långt därefter somnade jag.

Jag tycker fortfarande om att åka bil på kvällen, men något som slår det nuförtiden är att åka tåg eller buss i skymning/kväll. Bäst är förstås de gamla Agatha Christie-tågen med sammetsinredning i bistro-vagnen! Men de lite nyare funkar också. Man sitter i sin lilla värld och läser eller tittar på en deckare, äter nåt gott och lyssnar på lite musik. Jag gillar kombinationen av att utföra nåt utan att göra nåt, alltså att vara på väg och inte få mindre gjort även om jag bara myser.

Sen trivs jag himla bra med en massa människor runt mig också. Vi sitter här tillsammans allihop och umgås utan att säga nåt, trivsamt!

Jag är alltså just nu på väg på tåget, det är mörkt utanför, jag ska packa upp lite mat och Morden i Midsomer buffrar upp sig alldeles härligt i fliken bredvid, och i allt detta vet jag att jag har två timmar kvar innan jag är framme. Aahh... ljuvligt!

Såå... jag önskar er en härlig kväll och tänker nu fortsätta att kura.

Hej!